Text och bild: Nicole King

För inte så länge sedan firade Tyskland och världen att det har gått två decennier sedan Berlinmuren föll. DDR är ett avslutat kapitel i historieböckerna, men i folks minnen lever tiden i det stängda Östtyskland kvar. Ostalgi – nostalgi över östtiden – är ett omdebatterat fenomen som ofta kritiseras för att se historien genom rosa glasögon.

Regntunga skyar hotar marknadens tygsaker. Torghandlarna sitter under parasoll och tittar ut över kommersen. På utställda bord dignar minnen från svunna tider: sovjetiska fickpluntor, hjälmar, gasmasker, pälsmössor, baskrar, broderade märken, skärp och flaggor samsas med östtyska symboler; miniatyrtrabanter, pins, t-tröjor, scarfar, plaketter, allt med DDR-tryck. Laszlo Bujaki och Domonokos Szilagyi strosar mellan stånden nära Friedrichstraße, de fastnar framför en låda fylld med olika pins.

 – Jag tycker om gamla föremål. Jag läser ryska och därför är de här sakerna intressanta för mig. Dessutom är jag intresserad av historia och detta är en del av den, en negativ sådan, men ändå en del, säger Laszlo Bujaki som kommer från Ungern och är i Berlin för första gången.

 Laszlo och Domonokos är knappast ensamma om att fascineras av Berlins förflutna, 2008 var staden världens åttonde mest besökta. Turister flockas kring Checkpoint Charlie för att få en östtysk stämpel i passet och längs murens kvarlevor puttrar trabantsafaris. Martin Jeske föddes i Gena i Östtyskland, var nio år då muren föll och studerar nu historia på universitetet.

 – Ostalgi är ett sätt att tjäna pengar. Utländska turister såväl som Västberlinare vill bekräfta sina stereotyper av hur det var i Östberlin. Det är ett sätt att förhålla sig till sin historia, men ostalgi handlar inte om hårda fakta utan av billig underhållning, säger han.

Ett par kvarter från Ostbahnhof ligger Ostel, ett hostel helt inrett i östtysk anda. På väggen i receptionen hänger ett porträtt av DDR-mannen Horst Sindermann, tjockteven i hörnet visar en vital Fidel Castro från 1980. Ovanpå den antika radion som spelar modern musik står en jordglob där Sovjet fortfarande breder ut sig i öst.

 – Det här hostelet kom till efter en vad vi i Tyskland kallar för ”snapsidé”. Meningen är att få turisterna att förstå hur livet var på DDR-tiden, lite som ett interaktivt museum, ler Daniel Helbig, grundare och ägare av Ostel.

Daniel föddes innanför murarna och är i dag 37 år. Han ursäktar sig för sin engelska och förklarar grimaserande att han läste ryska i skolan. Han tar fram en gammal karta över Östberlin och visar att hans skola bokstavligen låg vägg i vägg med muren.

 – Vi kunde höra hundarna i Ingenmansland på rasterna och jag kunde se över till Västberlin från klassrumsfönstret. 

Daniel berättar om den dagen för 20 år sedan då han fick reda på att muren öppnats. Han arbetade i forna Tjeckoslovakien (ett av de länder som östtyskarna fritt kunde resa till) och tog del av nyheten på teve.

 – Fyra veckor senare var allt som vanligt och min första tanke var: Vad händer nu? Vi kastades in i ett kapitalistiskt samhälle efter att ha levt i nästan 30 år i en stängd socialiststat, säger Daniel och tillägger att omkring hälften av alla Ostels gäster är västberlinare som är nyfikna på hur livet i DDR såg ut.

 Åsikterna om ostalgi går isär bland dem som växte upp i Östtyskland, men synen på muren är gemensam:

  – Berlinmuren är ett nödvändigt dokument som får oss att ställa frågor om historien, säger Marin Jeske och Daniel Helbig håller med.

Martin tillägger:

 – Jag vill inte se på historien genom rosa glasögon, inte heller genom gråsmutsiga. Jag vill blicka tillbaka genom rena glas, det är mitt ansvar som ung tysk student att minnas den riktiga historien med respekt och distans.

Så här tycker de om Ostalgi

Namn: Antonie Casper
Ålder: 18 år
Bor: Hamburg
Sysselsättning: Student
Vad tycker du om ostalgi?
– Det är intressant att de gör trabanter och sådant till turistattraktioner. Det är viktigt att minnas historien och att allt med öst inte var dåligt, jag menar bilarna är ju väldigt söta! Att ha t-shirtar med DDR-tryck är för mig samma sak som att ha en t-shirt från vilken annan plats som helst, Rom till exempel. Jag var inte född då Berlin var uppdelat så jag har ingen erfarenhet av hur det var på den tiden.

Namn: Leonardo Leckie
Ålder: 27 år
Bor: Berlin sedan fyra månader, inflyttad från London
Sysselsättning: Stadsvandringsguide
Vad tycker du om ostalgi?
– Jag ser den överallt eftersom jag rör mig mest i de östra delarna av Berlin. Ostalgi stör inte mig och jag tycker att allt som hjälper folk att förstå historien är bra. DDR-nålar är för mig som vilken souvenir som helst. Däremot tycker jag inte att de har något historiskt värde, det är som med Checkpoint Charlie, ett Disneyland för turister.

Namn: Gerson Krilles
Ålder: 28
Bor: Berlin
Sysselsättning: Student
Vad tycker du om ostalgi?
– Riktig ostalgi är det som före detta östberlinare känner kring till exempel den typiskt östberlinska chokladen Zetti. Om det inte vore för turisterna skulle de här föremålen vara koncentrerade till specialbutiker. Jag tycker att det är förståeligt att folk vill se och känna på historien när de kommer hit. Berlin har trots allt mycket av den varan.

Namn: Daniel Helbig
Ålder: 37
Bor: Berlin
Sysselsättning: Hosteldirektör
Vad tycker du om ostalgi?
För mig är ostalgi en stressfri tid utan datorer och mobiler, med mer tid för familjen. Det är också en känsla av trygghet, att inte behöva oroa sig över att bli arbetslös. Alla stånd man ser ute på gatorna som är fulla av socialistföremål är enbart till för turisterna. Vad berlinare känner inför DDR och vad turister köper i souvenirstånd är två olika saker.