ANALYS Den 8 april 2010 kom president Obama ett steg närmare sin vision om en kärnvapenfri värld då han och Rysslands president Medvedev skrev under det nya START-avtalet (STrategic Arms Reduction Treaty). Avtalet innebär att båda länderna begränsar sig till 1500 kärnstridsspetsar var (en reducering med 30 procent sen förra avtalet) och begränsar antalet vapenbärare till 800. Avtalet reglerar dock inte utvecklingen av USAs missilsköld som planeras att byggas.

Nästan på dagen, ett år tidigare, höll president Obama ett bejublat tal i Prag där han deklarerade sin och USA:s vilja till total nedrustning vad avser kärnvapen. Detta sågs av många som ytterligare ett avsteg från den förra administrationens hållning i kärnvapenfrågan. Men man ska nog akta sig för att dra allt för stora växlar på det nya START-avtalet. Avtalet innebär förvisso en kraftig reducering av antalet kärnstridsspetsar men både USA och Ryssland kommer likväl att ha tillgång till tillräckligt mycket kärnvapen var för att kunna förinta planeten ett par gånger om.

För egen del så menar jag att mängden kärnvapen i världen inte är lika intressant som frågan om vilka doktriner som styr användning av dessa vapen. USA:s nya kärnvapendoktrin ”Nuclear Posture Review (NPR)”, framtagen av Pentagon under ledning av försvarsminister Robert Gates, är intressant läsning. Å ena sidan har USA tagit bort en rad situationer för vilka kärnvapen kan användas men samtidigt sagt att dessa inte gäller länder som Iran och Nordkorea. Vidare säger Obama att USA inte kommer att använda kärnvapen mot NPT-länder som inte är kärnvapenstater, ens om ett sådant land skulle attackera USA med biologiska eller kemiska vapen. Republikaner i USA kritiserar denna hållning då man menar att USA öppet säger att man inte kommer att slå tillbaka i händelse av en större attack. 

Bushadministrationen hade en mer vag hållning som innebar att USA förbehöll sig rätten att använda kärnvapen i en liknande situation. Detta menade man hade en avskräckande effekt, helt enkelt på grund av otydligheten i budskapet. USA säger också att man kan använda kärnvapen mot icke-statliga aktörer (t.ex. Al-Qaida).  Men eftersom icke-statliga aktörer ofta finns på ett annat lands territorium betyder det att USA mycket väl kan slå till mot ett land som är medlem i NPT. Hela dokumentet som publicerats är fullt av ”lufthål” och mycket tyder på att USA själva tänker definiera vilket land som följer NPT-avtalet oavsett vad FN:s säkerhetsråd eller IAEA tycker.

Också ryssarna har ändrat sin kärnvapendoktrin. Tidigare ansåg ryssarna att kärnvapen kunde användas ”in situations critical for [the] national security of Russia” medan den nya doktrinen istället säger att vapnen kan användas när ”the very existence of [Russia] is under threat”. Med andra ord har man höjt tröskeln för användning av kärnvapen. Något i grunden väldigt positivt. Men precis som tidigare så förbehåller sig ryssarna rätten att använda kärnvapen som ett svar, inte bara på en kärnvapenattack, utan även en konventionell attack. På det hela taget så innehåller den nya miltära doktrinen mindre fokus på kärnvapen och lägger istället tyngdvikten på konventionella, högteknologiska vapen.

Det nya nedrustningsavtalet mellan Ryssland och USA, i kombination med nya doktriner för användning av kärnvapen, ger ett visst hopp om att massförstörelsevapen blir allt mindre relevanta för stormakterna. Men ännu är vägen lång mot en kärnvapenfri värld. Ickespridning av kärnvapenteknologi ligger högt på den amerikanska agendan, med rätta kan ju tilläggas. Att de stora kärnvapenstaterna rustar ner och ändrar sina doktriner spelar på det stora hela taget kanske inte så stor roll om fler länder samtidigt får tillgång till denna typ av vapen. Obama argumenterade ju att USA:s nya doktrin skulle föregå med gott exempel i kärnvapenfrågan. Återstår ju att se huruvida han får rätt eller inte.

Fredrik Müller-Hansen
Folk och Försvar

Foto: Scanpix