Bristande information till rekryter i GMU

Henrik Karlsson, styrelseledamot i Folk och Försvars nytillkomna medlem Intresseorganisationen Svensk Soldat, skriver att Försvarsmakten måste ge sina rekryter bättre information och ett ökat medinflytande under GMU (grundläggande militär utbildning).

Kanske är det så att jag blivit äldre.Kanske har tiden som gått sedan jag själv genomförde värnplikten gjort att jagär mer distanserad till den dagliga verksamheten. Men det gick en rysning längsryggraden när GMU plutonen kom marscherande över grusplanen. Soldaterna iplutonen var inte äldre än vad jag själv var då. Tröttheten i deras ansikte närvi presenterade oss känner jag väl igen. Några tittade och följde intresserat,andra stod i helt andra tankar. När så de förtroendevalda ombads att följa med ossundan från plutonen för att prata en kort stund kom allt tillbaka. Känslan. Treunga vuxna, två killar en tjej, har valt att inleda sin militära karriär justnu i en GMU pluton i Halmstad.

De hade genomfört tio veckors utbildning.Jag såg hur de räknade kronor och stjärnor och försökte räkna ut vilka vi var,vad vi ville dem och vad vi förväntade oss av dem. Vi var där för att lyssnatill deras tankar, deras idéer och deras berättelse. Plötsligt insåg jag attbehovet av medinflytande inte har minskat med frivilligheten. Istället, skulledet visa sig, ställer det nya personalförsörjningssystemet än större krav påett direkt medinflytande med tydliga och snabba resultat.

De förtroendevalda var nöjda med sitt val.De berättade om ett engagerat befälslag som lyssnade till deras behov. Påfrågan om de kände sig trygga i sin utbildning och hantering av vapen och annanfarlig utrustning tvekade de inte - utbildningen hade tränat dem väl.

Så vände det. Hela plutonen var lurad. Närde gick in genom grinden till Lv6 för tio veckor sedan såg de fram emot enframtida anställning i Försvarsmakten. Så var det sagt under samtalet medyrkesvägledaren hos Rekryteringsmyndigheten. De skulle efter åtta veckor kunnaändra sin inriktning mot en annan anställning. Det visade sig vara svårt. Nuväntar istället för en flerårig anställning - tjänstgöring i Hemvärnet, åttadagar om året. Trots att de är nöjda med sin utbildning. Trots att de ärmotiverade och intresserade. Trots att deras kompanichef beskrev dem som”mycket duktiga” så avslutas deras tid i Försvarsmakten om två veckor. Av detre var endast en intresserad av tjänst i Hemvärnet. Eller som han självuttryckte det, ”jag ska se vad det är”.

För denna pluton har bristen på informationgjort att de har lurats in i ett system som egentligen aldrig var moget förnågra byten i större omfattning. Trots löftet. För dessa individer innebärdetta att de har givit 12 veckor av sitt liv för en utbildning som inte ger demnågot annat än en spännande tid. De har också gått miste om möjligheten attunder hösten påbörja studier eller arbeta. För dem, och för samhället, kan intedetta vara acceptabelt. Försvarsmakten måste ta sitt ansvar.

Vi fortsätter vårt besök på skjutbanan.Bakom oss övar FS23 inför Afghanistan. Framför oss genomför en GMU plutonexaminationsskjutning. Vi bjuder med de förtroendevalda och sätter oss under enstor björk. När de inser vilka vi är ser jag hur det glimmar till i en av deförtroendevaldas ögon. Hon hade en hel del att säga. Det visade sig att hennesyrkesvägledare på Rekryteringsmyndigheten hade sagt att det var möjligt attgenomföra GMU i en pluton med inriktning mot teknikerutbildning och sedan sökasig till det hon egentligen önskade - att bli vagnschef på stridsvagn. Nu hadehon insett att detta skulle bli svårt. Till vänster satt en annan rekryt. Honhade sökt sig till Försvarsmakten för att få komma till Livgardets beridnamilitärpolis. Nu fick hon veta att hon skulle bli kyltekniker. Det var en killedär också. Han hade läst teknik på gymnasiet och uppmuntrades därför vid sittantagningstest att söka denna GMU. Nu var han tveksam och tänkte inom två årlämna Försvarsmakten för att plugga vidare. Av dessa tre var det bara en somsåg sig själv i Försvarsmakten om fem år - men då på villkor att hon fickmöjlighet att byta profession och uppfylla sin dröm som vagnschef.

Plutonen hade önskat att de skulle fåinblick i vad som skulle hända dem efter GMU: n. Många kan tro att det skullevara en enkel sak att lösa efter som deras framtid låg 500 meter bort på FMTS.De hade fått reda på att de skulle få alla sina frågor besvarade på ettkommande studiebesök. Då skulle de få ställa sina frågor direkt till anställdasom idag har de tjänster de om två veckor kommer påbörja. Det blev ettstudiebesök. I folkabussar kördes de runt på området på FMTS och fick sebyggnaderna. Sedan åkte de tillbaka.

Efter besöket summerar jag. Informationentill blivande rekryter måste vara korrekt. Det fungerar inte annars. Utbildningenunder GMU: n verkar fungera bra. Rekryterna är motiverade och nöjda med sina 12veckor. De ger sina befäl höga betyg och uppmuntrar gärna sina vänner att sökasig till Försvarsmakten. Men nu handlar det inte om att ge rekryter positivaupplevelser under 12 veckor. Nu handlar det om att från antagningstester, genomGMU och in i anställningen behålla motiverade och duktiga soldater och sjömän -i minst 3-4 år för att systemet ens ska vara ekonomiskt försvarbart.Informationen måste vara korrekt.

Många menar också att behovet avmedinflytande minskar eftersom det nu endast omfattar de första 12 veckorna iFörsvarsmakten.  Jag menar att detta är helt fel. När en pluton blivandetekniker på plutonens timme gemensamt efterfrågar ett studiebesök på sin blivandearbetsplats kan inte svaret bli en halvhjärtad lösning. Eller ett önskemål somsamlas in bland andra och kanske ger fördelar för nästkommande inryckningskull.Medinflytandet måste vara snabbare och mer direkt än någonsin i det nyasystemet. Det måste finnas utrymme för förändringar i enlighet med de idéer ochönskemål som dyker upp bland rekryterna.

Det är så Försvarsmakten behåller sinarekryter, soldater och sjömän motiverade över tid.

Henrik Karlsson
Styrelseledamot Intresseorganisationen Svensk Soldat

Artikeln publicerades ursprungligen på Intresseorganisationen Svensk Soldats hemsida.