Flagga
Foto: Flickr/lago Laz (Creative Commons)

Försvarsreform i Finland

Stockholm |

Varje år genomförs en Folk och Försvar-konferens om nordiska frågor. I år ägde konferensen rum i Helsingfors och på agendanfanns bland annat Finlands försvarsreform. Avvägningenmellan kvalitet och kvantitet är den stora knäckfrågan i reformen. 

I den ordinarie budgeten för 2010 låg den finska försvarsbudgeten på ca 2,7 miljarder euro. Den svenska uppgick samma år till strax över 4 miljarder euro. Ca 2 % av Finlands försvarsbudget används för internationella operationer, materielanskaffning tar ca 31 % av budgeten och operativa förmågor uppgår till ca 29 %. Resterande innefattar löner (29 %) och hyror (2 %). Behovet av en försvarsreform har med åren blivit alltmerpåtagligt och planeringen av reformen inleddes vid årsskiftet. Grundläggande äratt den finska försvarsmakten även i framtiden ska kunna försvara hela Finland,bistå andra myndigheter och delta i internationella operationer. 

Säkerhetspolitiska utgångspunkter
Europeiska unionen är och förblir av central betydelse för Finlandssäkerhetspolitik. Finland ska även i framtiden fortsätta att aktivt delta iutvecklingen av den europeiska försvars- och säkerhetspolitiken. Det innefattarbland annat deltagande i insatser, civila såväl som militära, inklusive såkallade Battle Groups (EU:s militära snabbinsatsstyrkor). 

Samarbetet med Nato inom ramen för Partnerskap för Fred ärlika viktigt för Finland som för Sverige. Samarbetet är ungefär av samma formatoch lika omfattande som det svenska. Under de senaste tio åren har endiskussion om ett eventuellt medlemskap i Nato förts och diskussionen har kännetecknatsav en försiktigt mer positiv inställning till ett eventuellt medlemskap. Det äremellertid en fråga som alltjämt ligger i en relativt avlägsen framtid.  Men som en del hävdar, en otillräckligförsvarsram med minskad försvarsförmåga innebär att frågan om medlemskap kommernärmare i takt med att försvarsförmågan nedgår.

Ett tredje viktigt grund för Finlands försvars- ochsäkerhetspolitik, och därmed en utgångspunkt för reformen, är det nordiskasamarbetet. Här finns en politisk vilja att utöka omfattningen av samarbetetför att finna kostnadseffektiva gemensamma lösningar. Problemet med detnordiska perspektivet är emellertid att det inte är enkelt att finna sådana lösningarsom inte innebär avkall på egna handlingsfriheten. På en direkt fråga ommöjligheten att finna väsentliga kostnadseffektiva samarbetslösningar varsvaret att man även i Finland har svårt att ange konkreta möjligheter.

Planeringen har inletts 
Planeringen av reformen påbörjades vid årsskiftet och målet är att reformen skavara genomförd 2015/2016. I reformarbetet utgår man ifrån att det är osannoliktmed ett enskilt angrepp mot Finland.

Olika former av tänkbara hot, så som ekonomiska och militära,utgör utgångspunkterna i planeringen. I möjliga framtida angreppsformer ingårbland annat anfall över landgränsen och strategiskt överfall. Hela Finland skakunna försvaras även i framtiden. För att kunna lösa uppgiften görs enåtskillnad mellan operativa och territoriella trupper vilka är indelade i olikamobiliseringskategorier. Finland kommer således även i framtiden att ha ett mobiliseringsförsvar.

Stor vikt fästs vid att kunna genomföra rörliga operationer. Manplanerar att även i framtiden ha en operativ armé med förmåga att kunnagenomföra operationer över hela det finska territoriet. Ett möjligt antagandeär att en framtida armé kommer att bestå av fem brigader eller stridsgruppermed tillhörande stödtrupper, på totalt kanske 50 000 män och kvinnor. Tilldenna styrka kommer territorialförsvaret. Det är i så fall en mycket kraftigkvantitativ reducering av den operativa armen.

Marinen och flygvapnet ingår också i reformen. Här krävs enrelativt stor materielförnyelse som innebär nyanskaffning av både flygplan ochfartyg. Inte oväntat är det avvägningen mellan kvalitet och kvantitet som ärden stora knäckfrågan i Finlands försvarsreform. Den kanske känns igen?

Generellt sett är behovet av nyanskaffning av materiel mycketstort i alla tre försvarsgrenarna. Det krävs med andra ord mycket storainvesteringar i framtiden. Det är intehelt klart hur man ska lösa ekvationen att upprätthålla förmågan och samtidigt kunnagenomföra en materiell förnyelse, utifrån en begränsad ekonomisk ram. Förnärvarande finns det ingen tydlig politisk vilja att öka försvarets budget.

Allmän värnplikt blir kvar
Finland håller fast vid en allmän värnplikt för män. Kvinnor kan frivilligtfullgöra värnplikt. För närvarande fullgör ca 80 % av alla män värnplikt och iframtiden bedöms ca 70 % komma att kallas in till militär utbildning. Detinnebär att Finland även i framtiden kommer att ha ett system som kankarakteriseras som allmän värnplikt. 

Finland ska fortsatt kunna medverka i internationella fredsoperationer. Rekryteringsker från det kollektiv som genomfört värnplikten, vilka anställs för attgenomföra tjänstgöring utomland i någon av Finlands utlandsmissioner. Sannoliktkommer det nuvarande konceptet inte att förändras i något grundläggandeavseende. Man anser att systemet fungerar bra och är kostnadseffektivt.

 
Lars Ekeman, generalsekreterare Folk och Försvar

Taggar

Tillbaka

Lägg till en kommentar