Makt nog att försvara Sverige?

Den 21 september bjöd Folk och Försvar ochKristdemokraterna in till seminarium under rubriken ”Försvarsmakten 2014 – maktnog att försvara Sverige?”. Dagens försvarsmakt får gott betyg men framtiden bjuder på utmaningar kring materielbehov och personalförsörjning.

Riktlinjerna för dagens svenskaförsvarspolitik återfinns i 2009 års inriktningsbeslut (proposition 2008/09:140 ”Ett användbart försvar”). Beslutet ligger till grund för en omfattandeförsvarsreform. Utifrån den säkerhetspolitiska doktrinen ”säkerhet genom samverkan” ska Försvarsmakten år 2014 utgöra en mer användbaroch tillgänglig insatsorganisation med beredskap för insatser både nationellt och internationellt.

Omvärldsanalysen ligger kvar
Försvarsmaktens utvecklingschef DennisGyllensporre menar att den omvärldsanalys som uttrycks i inriktningsbeslutet2009 har bekräftats och förstärkts. Den ekonomiska krisen har resulterat i minskadeförsvarsbudgetar som skapat incitament för att förstärka säkerhets- ochförsvarspolitiskt samarbete. Det tas steg mot ökad samverkan på europeisk nivåoch försvarsminister Sten Tolgfors har vid flera tillfällen understrukit nyttanav så kallad ”pooling and sharing”.Därutöver har utvecklingen i Mellanöstern och Nordafrika tydliggjort behovet avhög tillgänglighet och god beredskap hos svenska förband för att snabbt kunnasättas in i insatser som den i Libyen.

Behovet av att europeiska länder utformar enmer internationaliserad och samarbetsinriktad politik har också understrukits avUSA:s före detta försvarsminister Robert Gates som nyligen signalerade att USAkommer att uppvisa mindre vilja och tålamod att satsa försvarspolitiska medel iinternationella insatser. Gates efterfrågar ett ökat ansvarstagande från Natooch Europa, en utveckling som vi förmodligen sett början till i USA:s relativtblygsamma insats i Libyen.

Gott betyg från Nato - men utmaningar väntar
Försvarsmaktens grundorganisation utgörs idagav myndighetens högkvarter, centra och skolor samt ytterligare 14 förbandutplacerade runt om i landet. På frågan om dagens organisation är tillräcklig för att försvara Sverige svarar regeringen och Försvarsmakten ja - en uppfattning som backas upp av den utvärdering av det svenska försvaretsom Nato nyligen genomförde. I utredningens slutsatser konstateras att Sveriges försvar torde “besitta enoperativ förmåga och stridsduglighet som i första hand avskräcker från anfalloch om det misslyckas kan försvara landet mot alla utom ytterst ihärdiga ochutdragna angrepp".

Hur situationen kommeratt se ut om 10 till 15 år det färre som vill uttala sig om. Även om Försvarsmaktens initialeffekt ochtillgänglighet idag är god, menar en del att organisationens minskade volym får negativinverkan på uthålligheten. Framtiden är oviss och kräver beslut efterhand. Blickarvi framåt mot Insatsorganisation 2014 (IO 2014) och tiden därefter finns det anledning att diskutera i synnerhet två områden: Försvarsmaktens personal- ochmaterielförsörjning.

Försvarsmakten bemannad först 2019
Riksdagens Utredningstjänst (RUT) har på uppdrag av Kristdemokraterna ställt ett antal frågor till Försvarsmakten ommyndighetens måluppfyllnad och utsikter inför IO 2014. Försvarsmakten konstaterar i sitt svar (se del 1 och del 2) att marinstridskrafteroch flygstridskrafter tidigt kommer att vara väl samövade och ha högpersonaluppfyllnad. De stora utmaningarna rör armén. Den personalsom krävs för att implementera IO 2014 kommer att vara på plats först 2019 och huvuddelenav förbanden ska vara samövade år 2018. Krigsförbanden haridag relativt låg nivå av samverkan, och även om dagens utveckling pekar motgoda förutsättningar för att skapa väl samövade förband är detta avhängigt Försvarsmaktens förmåga att rekrytera och behålla tillräcklig och rättpersonal.

Målet är att Försvarsmakten år 2019 ska haanställt 9 200 tidvis tjänstgörande gruppbefäl, soldater och sjömän. Bilden avhur många personer som hittills anställts för tidvis tjänstgöring äroklar. Mikael Oscarsson (KD) konstaterar att Försvarsmaktens första kvartalsrapport2011 angav 2 700 personer, vilket i halvårsrapporten korrigerades till 300personer medan Oscarsson vid samma tidpunkt fick uppgifter från RUT om att 1475 personer anställts. Vad gäller kontinuerligt anställda gruppbefäl, soldateroch sjömän är målsättningen 6 900 anställda år 2019 och 2011 års siffror visarpå en uppfyllnad om 55 % med 3 800 anställda.

Statistiska oklarheter till trots är detövergripande intrycket att Försvarsmakten lyckats med den initiala rekryteringen inför IO 2014. Utmaningen ligger i att etablera ett långsiktigt ochstabilt system för personalförsörjning där den personal som anställs hållertillräckligt hög kvalitet och stannar kvar i organisationen. Efter att basen avvärnpliktiga försvinner är Försvarsmaktens förmåga till god personalförsörjningavhängigt frågor som den om ingångslön (är 17 000 bra nog?) och behovet av arbetsrättsliga riktlinjer kring de olika anställningsformerna. Lars Fresker,ordförande för Officersförbundet, har vid flera tillfällen belyst de problemmed facklig tillhörighet och representation som måste lösas för de tidvisanställda som vid sidan av sitt arbete hos Försvarsmakten kommer att ha andraarbetsgivare. Peter Hultqvist, försvarspolitisk talesperson för Socialdemokraterna, efterfrågar en mer kontinuerlig och blocköverskridandediskussion om de svårigheter som processen innebär, även om (S) - somtidigare visat missnöje med det nya systemet - nu fastslår att en återgång till värnplikten inte längre är en aktuell fråga.

Materielbehov har skjutits på framtiden
Norge och Finland lägger 30 % mer på sittförsvar än vad Sverige gör, räknat i procent av BNI. Räcker den svenskaförsvarsbudgeten för att implementera våra försvarspolitiska mål? En brännandefråga för försvarets framtida ekonomi är den om materielinvesteringar. ÖBSverker Göranson fastslog i sitt tal vid Folk och Försvars Rikskonferens 2011 att dagensekonomiska förutsättningar inte är tillräckliga inför kommande materielbehov, och Försvarsmakten har gett besked om att JAS Gripen behöver ettförmågelyft till en kostnad av 50 miljarder kronor. Myndigheten har under desenaste åren genomfört omfördelningar av resurser från materielanslagen tillförbandsverksamheten vilket medfört att materielbehov skjutits framåt i tiden. Det betyder att insatsorganisationens materielbehov frånoch med år 2015 kommer att överskrida givna anslagsramar. Samtidigt menar Totalförsvaretsforskningsinstitut (FOI) i en nyligen publicerad rapport att det föreligger risker förfördyring vad gäller materielförsörjningen.

Svenska försvarspolitiker är inte överensom hur utmaningarna kring den framtida materielförsörjningen ska lösas. PeterRådberg (MP) pekar på vikten av att prioritera andra behov i framtidaförsvarsbudgetar, i synnerhet Sveriges förmåga att möta nya hot. Rådberglyckades i våras få igenom ett förslag i riksdagen om att enluftförsvarsutredning ska tillsättas vilket innebär att frågan om JAS Gripensutveckling kan skjutas upp.Allan Widman, försvarspolitisk talesperson för Folkpartiet, har sagt att det finnsanledning att se över försvarsanslaget ”i en mer positiv riktning förmyndigheten” vad gäller materiel. Samtidigt understryker Widman vikten av attmaterielförsörjningen inte förstärks genom att resurser överförs från annanviktig verksamhet.

Försvaret behöver folket
Det eventuella behovet av en ökadförsvarsbudget, tillsammans med Försvarsmaktens behov av att attrahera rätt ochtillräcklig personal, kastar ljus på en annan brännande fråga:försvarspolitikens folkliga förankring. Doktrinen ”säkerhet genom samverkan” innebär att många olika slags processer i alla möjliga delar av världen är relevanta för svensk säkerhetspolitik och den försvarsmakt som därur formas. Mikael Oscarsson (KD) och Lars Fresker betonar vikten av transparens och folklig kunskap om försvarsverksamhet som sträcker sig utöver insatserna iAfghanistan och Libyen. 

När de försvarspolitiker som var inbjudna till seminariet diskuterade framtida utmaningar och behov var det inte medavstamp i insatser av det slag som genomförs i Libyen och Afghanistan. I fokus stod istället utvecklingen iSveriges närområde så som Rysslands ökade försvarsanslag, de smältande isarna iArktis och betydelsen av Östersjön som en allt viktigare transportled - inteminst vad gäller gasledningen North Stream som går genom svensk ekonomisk zon. Diskrepansenmellan vad den folkliga opinionen känner till om svensk försvarspolitik och vadvåra försvarspolitiker ser som viktiga framtidsfrågor utgör en utmaning förpolitiker, myndigheten och försvarsanknutna organisationer.

Sofia Tuvestad, redaktör Debatt och Analys, Folk och Försvar

Programmet för seminariet finner ni här.