Folk och Försvars historia

Formellt bildades Folk och Försvar den 12 juni 1940 under namnet Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet (CFF). Bakgrunden var att det 1939-1940 fanns ett behov av ett organ i samhället som kunde informera om och debattera säkerhetspolitik och totalförsvar. Andra världskriget stod ju för dörren, svenska män skulle snart dras in i den militära organisationen och försvaret av Sverige blev en angelägenhet för alla.

Inom de starkt växande folkrörelserna hade sedan sekelskiftet försvaret betraktats som ett värn för orättvisor i samhället. Formellt ville man göra något för att minska de motsättningar mellan folk och försvar som ännu fanns kvar i samhället. Socialdemokratiska Ungdomsförbundets ordförande Torsten Nilsson engagerade sig i försvarsfrågan, då han på inbjudan av chefen för Krigsskolan på Karlberg, överste Gustaf Petri, höll föreläsningar för kadetterna om ”Arbetarna och försvaret”. Det allt mer spända världsläget ledde inom socialdemokratin till större acceptans för att också Sverige var i behov av ett militärt försvar som ett nödvändigt redskap för att försvara demokratin. Resultatet blev att Socialdemokratiska Ungdomsförbundet inbjöd till konferensen Folk och Försvar i Stockholms konserthus den 15-16 maj 1939. Konferensen fick en bred uppslutning av civila och militärer.
 
Parallellt med detta nyväckta intresse för att sammanföra folk och försvar hade tanken uppstått att försöka förbättra samarbetet mellan de organisationer för frivilligt försvarsarbete som verkade i Sverige. Överståthållare Torsten Nothin tog initiativ till bildandet av CFF (nuvarande Folk och Försvar) och den 12 juni 1940 hölls det första konstituerade mötet. De närvarande beslöt enhälligt att bilda Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet (CFF).
Från starten ingick som medlemsorganisationer bl.a. de fyra större demokratiska partiernas ungdomsförbund, LO, SAF, KF, De anställdas centralorganisation Daco (idag TCO), Riksidrottsförbundet samt en mängd frivilliga försvarsorganisationer. Allt som allt 28 riksorgan, som representerade ett brett tvärsnitt av det svenska folket. (Idag har Folk och Försvar 60 medlemsorganisationer). Sekreteraren i SSU, Folke Thunborg, valdes till den nya organisationens förste generalsekreterare och 28 organisationer anslöt sig genast som medlemmar. (Idag 60). Till vice ordförande samt ordförande i arbetsutskottet valdes greve Folke Bernadotte.
Under krigsåren fungerade CFF på många sätt som statsmakternas förlängda arm vad gäller relationen mellan folket och försvaret i allmänhet och frivilligförsvaret i synnerhet.

Efter krigsslutet
CFFs uppgift efter krigsslutet var inte helt självklar. Från att under krigsåren ha fungerat som en länk mellan frivilligförsvaret och folket blev CFFs uppgift nu att vara ett kontaktorgan mellan försvaret och folkrörelserna. Ekonomin kunde tryggas genom att de stora medlemsorganisationerna SAF, LO, KF, och Sveriges Lantbruksförbund gick in och finansierade verksamheten samt genom ett statsanslag från och med budgetåret 1946-47.

Första rikskonferensen
År 1946 tog CFF konsekvenserna av den förändrade inriktningen och genomförde en namnförändring till Centralkommittén Folk och Försvar. Samma år inleddes serien av årliga Folk och Försvarskonferenser i fjällmiljö. Den första konferensen ägde rum i Ånn i Jämtland. 1953 ändrades organisationsnamnet till Centralförbundet Folk och Försvar.

1950-1980-talen
I början av 1950-talet då det kalla kriget pågick ägnades huvuddelen av upplysningsverksamheten åt det inre försvaret. När det psykologiska försvaret organiserades i mitten av 50-talet lades särskild vikt vid motståndsandan och dess betydelse och förutsättningar.
På 1960-talet inriktades informationsarbetet på totalförsvaret i dess helhet. Konferenserna vände sig till olika kategorier såsom ungdomar, kvinnor, lärare, präster, fackliga företrädare och lantbrukare. År 1969 var värnpliktsvägrarnas propaganda huvudtema på Rikskonferensen.
Under 1980-talet upplevde världen stora förändringar. Hot om krig med vapen som kan förgöra mänskligheten flera gånger om och stormakternas ansträngningar för att komma överens om nedrustning var nya företeelser. Temat för Rikskonferensen 1984 var Fred och Frihet.

Och så kom 2000-talet
Namnet Centralförbundet Folk och Försvar förkortas idag till Folk och Försvar eller FoF.
Folk och Försvars verksamhet breddas och omfattar fler och fler områden i takt med att säkerhetsbegreppet vidgas.
På kansliet på Lilla Nygatan 14 i Stockholm arbetar just nu 8 personer.
Behovet av FoFs debatter och seminarier kvarstår. Och ökar. Alla arrangemang drar idag fulla hus och vi får ständigt nya förfrågningar om samarbete.

Idag kan alla vara med
Från årsskiftet 2009/2010 har vi med hjälp av direktsända videoinspelningar via vår hemsida www.folkochforsvar.se tagit ännu ett viktigt steg mot att så många som möjligt ska kunna ta del av våra debatter etc. Rikskonferensen 2010 direktsändes via hemsidan och hade de tre dagar den pågick drygt 10 000 besökare.

Folk och Försvars uppgifter
Förbundets uppgifter är att skapa intresse och kunskap bland medborgarna om frågor som påverkar fred, frihet, demokrati och samhällets säkerhet genom:

- att informera om den försvars- och säkerhetspolitik som regering och riksdag fattat beslut om
- att främja debatten och diskussionen om säkerhets- och försvarspolitiken, samhällets säkerhet och frågor om fred, frihet och demokrati
- att tillsammans med myndigheter och organisationer verka för att dessa frågor förblir hela folkets angelägenhet.
 
Folk och Försvars vision
Folk och Försvars vision är att skapa insikt i vad som påverkar fred och frihet för oss alla i vår omvärld. Vi ska vara en öppen arena där säkerhets- och försvarspolitik utvecklas och berör, och där nya idéer prövas. Hos oss möts olika människor och olika åsikter.

Folk och Försvars mål
Folk och Försvar vill bidra till att lägga en kunskapsplattform för en bred och väl informerad svensk debatt om säkerhetspolitik, samhällets säkerhet, fred och frihet.

Utgångspunkten är det vidgade säkerhetsbegrepp som är grundvalen för Sveriges säkerhetspolitik. Säkerhetspolitik definieras som ett samspel mellan försvars- och utrikespolitik som innehåller både civila och militära komponenter. Folk och Försvar vill stå för kvalitet och trovärdighet i kunskapsförmedlingen.
Folk och Försvar vill vara en arena där olika ståndpunkter i debatten om säkerhetspolitik och samhällets säkerhet ställs mot varandra. På så sätt vill vi sprida intresse och kunskap om de faktorer som påverkar fred och frihet, till fler grupper i samhället.
Folk och Försvar vill också bidra till den demokratiska sammanhållningen i det svenska samhället genom att vara en nätverks- och brobyggare över åsiktsgränserna.
 
Verksamheten 2009 bestod av Rikskonferensen, rollspelet Minister för en dag, en säkerhetspolitisk introduktionsutbildning som spelas av gymnasieelever över hela landet, konferenser, journalistutbildningar, seminarier och studieresor.

Rikskonferensen
Målet är att Rikskonferensen ska utgöra en viktig plattform för diskussioner och nytänkande inom säkerhets- och försvarspolitik, så att den bidrar till den säkerhets- och försvarspolitiska processen. Målgruppen är beslutsfattare från myndigheter, näringslivet, centrala folkrörelseorganisationer, experter, journalister och förtroendevalda på ledande nivå. Särskilt viktigt är att bredda deltagandet till ”nya” organisationer såsom t ex invandrarorganisationer, och att försöka sänka medelåldern.

För hela listan - klicka på Ordföranden och generalsekreterare. 

En rad TCO-, LO-, SACO- och LRF-ordföranden har varit även Folk och Försvars ordföranden. Här finns namnen på alla Folk och Försvars ordföranden och generalsekreterare genom åren.

(Sidan uppdaterad 2010-01-25)